
Det som skulle bli ds-helg blev ds-dag och ds-dagen byttes ut till streetkampanj i Ulricehamn och streetkampanj i Ulricehamn blev promenad fram och tillbaka. Det var alltså delvis därför jag igår skickade sms för uppskattningsvis alldeles för mycket pengar.
Men Ulricehamn blev det för MUF. Dock hamnade fokus på att visa MUF:arna Ulricehamn istället för att visa ulricehamnarna MUF. Ebba tog tillfället i akt att agera guide och dra historien om hur staden bytte namn från Bogesund till Ulricehamn - det tolkades som att hela stadens förflutna och nutida medborgare är fjäskisar. När jag försökte berätta att vi inte längre har järnväg eftersom vi är måna om att modernisera vårt samhälle är det min medinvånare i Ebba som sabbar det hela genom att berätta att det nog handlade om en misslyckad tågresa som resulterade i att tåget gav kyrkan en ny öppning. Det är inte lätt att bara belysa en sida av saken när man är två ljussken (observera hur självsäkert och poetiskt det blev).
Jag lyckas alltid på något sätt ofta framstå som lokalpatriot i ögonen på människor som inte kommer härifrån - trots att jag egentligen inte tycker om staden. Men lite försvar kan man väl ägna sig åt ibland.
Det som skulle bli kampanj blev alltså något mer åt döda-tid-hållet. Första affären som besöktes var leksaksaffären. Johannes införskaffade vattenpistoler (nämnde jag att Johannes är 22 år?) och ägnade sig sedan åt att gång på gång kommentera hur bra de var - efter att ha skjutit på mig. Och den här människan kan inte förstå hur man kan vara emot vapenlegalisering trots att han själv är levande bevis på att äganderätten inte alltid kan innefatta rättigheten att använda ägodelen. Roligt var dock när vattenpistolen agerade "Sesam, öppna dig" i Johannes ficka.
Men bortsett från att vi inte fick något gjort var det händelserikt. Åke har en skrämmande fascination för totalt onödiga saker på Lidl för övrigt.
Ebba har på bilden placerats i Bokias lekstuga - and she liiiiikes it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar